Signe Sofia Solveig

Jag scrollar ner, sida för sida och känner hur jag under bara två fagra år har förändrats. Jag har haft mina ups and down, enorma som små men alla har de varit betydelsefulla. Jag har hatat, älskat, brustit ut i tårar och kännt lycka som aldrig förr. Men allt har skett i min ovisshet. Jag kollar igenom Juni 2012 på min blogg och Juni 2013 lika så. Men kan inte känna annat än hur mycket jag förändrats, och hur mycket jag gått igenom. Det enda jag kan känna är hur mycket man klarar i ovisshet. Jag står framför en enorm ovisshet, på fredag tar jag studenten och har absolut ingen aning var jag kommer stå om ett år och hur mycket lycka, kärlek eller hat mitt år framför mig kommer bestå av. Jag står framför en ovisshet som inte längre skrämmer mig, den ger mig en chans till att fortsätta utvecklas på alla plan här i livet.