Jag tittar tillbaks utan att sakna

I fredags hade jag sushidejt med Anton (han gillade det PRISA GUDARNA), sen gick jag vidare till Julia, Lollo och grabbarna som var på Bells. På lördagen döptes Julias fina lillasyster Ester, vill ha mitt egna lilla troll NU! På kvällen åkte vi till Sköllersta för att spendera en hel kväll och långt in på natten med tjejerna, så mycket kärlek. Idag har jag umgåtts med familjen och även hämtat min efterlängtade bok. 1 VECKA KVAR TILL BARCAAA NU.
 

Studentmössa

Har äntligen börjat få in träningen som en del av vardagen nu, hoppas bara på att jag ska kunna hålla motivationen uppe. Igår sprang jag runt i min balklänning, köpte livets vattenflaska och tog mig äntligen i kragen och beställde Michaela Forni's bok. Idag hade jag en muntlig redovisning som jag helt otroligt nog (med tanke på noll förberedelse) spikade, gjorde verkligen hela min dag. Fick även sushi till lunch och beställde min studentmössa wiiii!!

Can't find a reason not to go

Jag vill bara kunna andas ut igen, slippa oroa mig över vilken ilska som ska ligga bakom hörnet och vilka som ska observera min varje move på krogen för att sedan kunna tala illa om det.
Jag vill så gärna kunna andas ut igen, och slippa känna knuten i bröstet, slippa känna att det här är någonting som tynger mig överhuvudtaget.
Man ska välja sina krig, jag väljer mina väldigt omsorgsfullt numera måste jag ändå säga. Jag väljer inte att vara osams med någon om det så inte "krävs". Men jag valde inte detta krig, jag valde inte att vara en del av detta och framförallt så vill jag inte vara en del av detta. Så jag skriver det här och nu för att de som säger sig känna mig ska kunna printa det och spara för att sedan ha svart på vitt vad jag sagt.
Jag har gått vidare, jag bryr mig endast om det faktum att hon visste hur det skulle kunna sluta och ändå tog valet innan ens ett ord blev sagt till mig. Jag paxar ingen på denna jord, då jag anser att man måste kämpa för värdighet och en människas tid samt engagemang. Alla kan inte vilja vara med alla, det är ett klart faktum som kom redan på högstadiet.
Jag kan med lätthet säga att skadan redan är skedd och konsekvenserna har redan fått sin verkan som med tiden lyckligtvis redan börjat dala ut. Nu vill jag inte ha någonting med detta att göra, jag kommer inte låta en sekund till slösas på detta eftersom det numera inte längre är ett krig jag tänker vara delaktig i, utgången av det kommer inte vara ett kapitel i mitt livsverk.
Så det jag säger är att jag släpper historien för att kunna skapa framtiden jag vill vara delaktig i, där jag kan vara en del av de krigen jag själv väljer att vara del i. Jag säger HÄR att det är okej, jag tänker inte vara ett dörrstopp för något som kan sluta bra.
Alla lär vi oss, jag lärde mig att ibland är det helt enkelt bättre att hålla huvudet högt och inte säga allt man känner just för tillfället. Som en nära sa det första han gjorde "Okej, detta är skit men jag känner dig, håll huvudet högt och välj din ord" Jag höll inte mitt huvud högt och jag valde inte mina ord. Men jag gör det nu, och beslutar med dessa sista ord om detta, att lämna kriget och numera inte slänga bensin i elden.
Hat idag är inget värt, då ingen själ kan vet vad morgondagen kan komma att ge.