God Jul

Julafton är avklarat på passet, det var helt sjukt men jag känner verkligen hur mycket jag lär mig som servitris här uppe. Nu blickar vi framåt mot nyår som kommer bli magiskt.
Årets kock och några grabbar från svenska kocklandslaget styr köket denna veckan och dem alla kör tillsammans på nyår, 5 rätters ska gå ut till över 250 personer.
 
Igår fick jag äntligen lite tid med min kärlek, utöver att vi ses på jobbet och när vi sover typ.
Jag var ledig hela dagen och Alex gick av vid 19.
Vi lagade mat, drack vin och hade supermys.
Är verkligen så kär i min bästa pojkvän.
Saknar min lilla gris där hemma.

På alla plan

Ibland får jag svårt att andas, det är som att någon tar tag i mina lungor och pressar ihop dem allt vad som går. Sen kan jag andas igen efter några sekunder.
Jag har svårt att förklara den ångesten som plötsligt slår mig ibland.
När det händer vill jag bara gå, helst springa iväg om det inte var för uppmärksamheten jag då skulle dra till mig.
Det finns för mig ingen förklaring för varför detta sker just den sekunden, oftast har det ingenting med stunden i sig att göra utan att det helt enkelt bara slår mig ibland.
 
Detta år har varit väldigt mycket för mig. Känslomässigt har jag varit med om allt för mycket. Personligen.
Jag tror att detta är grunden till varför jag stundvis får ångest.
Ständig oro för att någonting ska rubba mig.
Jag mår ju så bra nu, på alla plan.
 
Jag är dock glad för vad detta år har varit, för jag har utvecklats otroligt mycket personligen och upptäkt många sidor med mig själv som jag tidigare inte behövt se. Bra och dåliga.
Det som lyckligtvis slår mig just nu, är att jag under allt som skett, ständigt försökt påminna mig själv om att bättre kommer. Jag har oftast förmågan att bita ihop och inte alltid agera i stundens hetta.
Detta har varit mitt skydd för att inte gå sönder.
 
Jag är medveten om att enkelt är tråkigt.
 
Men jag önskar att nästa år helst inte behöver vara så påfrestande.

11 december

Det rullar på här uppe i Vemdalen. Känns verkligen som att jag tog rätt beslut, var helt enkelt inte klar med att jobba på säsong trots allt. 
Det blir aldrig lättare att bo så pass långt ifrån mina nära och kära hemma i Örebro. Men det gör att jag uppskattar dem otroligt mycket mer än när jag bodde hemma. Familjen är trots allt den evigt oslagbara kärleken.
Om en vecka slår vi upp dörrarna för Passet och det kommer bli minst sagt grymt. Längtar.