En väntan som kommit till sitt slut

Det känns helt galet att kunna säga det, just det att vi imorgon åker till Rhodos. Det var över 8 månader sedan vi bokade resan som jag aldrig trodde skulle komma. Den passar perfekt, jag är trött på Sverige och känner mer nu än någonsin att jag behöver denna vecka i vackra Grekland med mina tjejer. Passet är hemma, pengarna är växlade, väskan ligger nästan klar packad och the bucket list är klar. Nu väntar bara en helt galen vecka framför oss.
 

The time to remember

Blev inringd på jobb igår, så fick vinka adjö till den vackra solen och gå upp för att jobba istället. Spenderade iallafall kvällen hos Marthina med några av de vackra tjejerna som jag saknat så mycket. Vi blev bjudna på gudomlig kycklingsallad till middag samt hallonpaj till efterrrätt. Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar dessa vackra vänner jag har, det gör så ont inombords att jag inte har all tid att ge dem som jag önskar men snart kommer Rhodos och då får vi dras med varandra i en hel vecka som tur är. Nu ska jag vänta på att ekan kan vakna så att vi kan äta frukost någon gång, känner mig helt plöstligt som samma 7åriga tjej som alltid låg och väntade på att vännerna skulle vakna, i-landsproblem.
 

Måste leva över gränsen för att komma nån vart

Tog en promenad igenom skogen till min vackra mamma en dag som denna, då solens strålar inte riktigt sken igenom molntäcket på himlen. Tidningarna skriver om det och prognoserna visar det, solen och värmen ska komma och den ska vara i mer än en dag. Jag saknar dem, mina vackra vänner. Avslutar med att meddela omvärlden med just detta att jag saknar dem, mer än vad jag är byggd för.