En av oss kommer dö ung

Skriker och drar mig i håret, nej okej. Kanske inte riktigt så dramatiskt är det inne i mitt rum just nu men det här med att deklarera förstår jag mig inte på. Typiskt av mig att vara ute i sista sekunden också.
Imorgon blir det att åka över till mamma och söka stöd där, då jag och pappa är lika hetlevrade och lätt irriterade när det kommer till saker man inte förstår på en sekund.
   Dagen har jag spenderat på stan med Amanda och Louise, hon lämnar även mig(!?!) tidigare än planerat. Igår var hon på intervju för att jobba på Grönan i sommar och om en vecka flyttar hon till Sthlm. Helt sjukt, men blir så glad för hennes skull. Hade gärna hänkat och fått spenderat hela sommaren på samma arbete som mina bästa vänner, då Julia ska köra en sommar till där.
 

Från min egen säng i mitt egna rum

Underbart!
Det är så underbart att vara hemma, del av mig tog tid att inse detta, men nu efter några dagar hemma känner hela jag hur fantastiskt bra hemma är. Jag älskar mina vänner och min familj mer än ord kan beskriva. Min fina Louise, hur har jag klarat mig utan henne. Hur ska jag klara av att lämna henne igen är väl frågan också... Men det är sådär med bästa vänner, hur länge man än är ifrån varandra så är det alltid detsamma när man ses igen.
Likaså med familjen man vet att de står där med ett leende på läpparna och med öppna armar, glada för att man är hemma och lika glada för att man varit borta och gjort det man vill.
Jag är så grymt taggad till Smögen, oj vilken säsong det ska bli!
Välkomnar verkligen sommaren till Sverige, efter en säsong i de allt för kalla delarna av Sverige.
Tur att vi värmde upp det med kärlek.
 
 

When i see you again

1 vecka, om endast en vecka åker jag hem till Örebro.
Stannar där i en ca en månad och sen drar jag vidare till Smögen.
Blir tårögd av lycka samt sorg när jag känner hur nära det är tills jag ska åka hem. Ska bli obeskrivligt skönt att lämna Sälen, då man varit i denna bubbla i 6 månader nu. Behöver annat.
Men vissa personer, oj vad jag kommer sakna att ha dem i min vardag.
Min älskade rumskompis Bambi, min bästa kollega Jenny som livar upp varje dag och hennes Pata, alla underbara personer man bor och jobbar med, Fina Alexander som får mitt hjärta att slå några extra slag och all personal runt om på fjället.
Usch kan knappt skriva om det utan att börja gråta.
Men samtidigt saknar jag mina tjejer hemma något enormt, mina föräldrar och syskon.
Jag gillar inte att sakna.
Men hur jag än vrider och vänder på det, saknar jag någon.